Intervju med Grästorps konstförening

 

Johanna Ekekrantz ordförande i Grästorps konstförening berättar hur konstföreningen engagerat i sig i ensamkommande flyktingbarn och hur något så enkelt som penna och papper kan skapa glädje och gemenskap.

På bilden Mohsen, Kazem och Nadjib med verk gjorda med akvarell och blyerts.

På bilden Mohsen, Kazem och Nadjib med verk gjorda med akvarell och blyerts.

Hur kom det sig att konstföreningen engagerade sig för ensamkommande barn i kommunen?

-Det är nog mycket för att jag har en personlig relation till en kvinna som driver en förening som heter NordSyd just här i Grästorp och som heter Gunnel Lundmark. Hon berättade för mig att det fanns några pojkar som var duktiga på att rita och teckna och skulle vilja hitta på något kring detta.

-Det springer även ur en annan hjärtefråga för mig: Att få ungdomar intresserad av våra kulturella verksamheter och som jag nyligen lyfte på ett ordföranderåd i kommunen där Gunnel fanns med. Hon har utöver föreningen även engagemang som godeman åt några ensamkommande. Vi bestämde oss för att få till ett möte med godemän, kulturchefen, integrationscoachen, konstföreningen och NordSyd. Pojkarna fanns givetvis med och vi hade en tolk via telefon. Vi diskuterade främst att visa upp deras alster på kommunens kulturvecka både i Kulturhuset men även i konstföreningens galleri.

Under hösten tänker ni fortsätta med projektet?

-Konstföreningen har även börjat fila på en kurs som förhoppningsvis drar i gång i höst där vi kan sitta i studiecirkelform och testa nya tekniker gemensamt. Redan nu i planeringsstadiet så finns det andra föreningar som är villiga att gå in med kapital för att köpa in material. Så där står vi idag. Alldeles i dagarna så visade de ensamkommande upp det som de har åstadkommit och varit med om sen de kom till Grästorp, dels inom skolan men också på deras fritid som är fylld till bredden av föreningsaktiviteter.

Vilka utmaningar dyker upp när man ska arbeta med ett nytt område som kanske inte är så bekant för en konstförening?

-Språket är helt klart utmaningen. Det som känns som att man kommit rätt rent språkmässigt ena gången kan fallera nästa gång när man missförstår varandra. Sen ser man i killarnas målningar att det finns mycket mörker, sorg och bearbetning av saker de varit med om som är viktigt att få uttrycka och som kanske också ger oss en bättre förståelse för hur de faktiskt har det, känner och tänker. Jag kan personligen känna mig osäker kring vad de har för bild av mig, den blonda kvinnan som är i medelåldern som kommer med materiel till dem med jämna mellanrum från min egen ateljé för att få se glädjen i något så enkelt som en penna och papper.

Finns det i er kommun bidrag som man kan söka för att jobba med mångfald och integration eller hjälp för den som vill starta upp ett sådant här projekt?

-Enligt min uppfattning så finns det pengar att söka dels hos kommunen men även hos vår lokala bank, olika studieförbund och liknande. Andra föreningar kan också stötta med pengar. Än så länge har vi tagit ur våra privata lager. Stödet finns sedan dels genom coachen och socialen samt skolans chefer som jobbar aktivt med föreningslivet i kommunen, men även företag stöttar och hjälper till.

Kan du berätta hur ni vill arbeta med ensamkommande flyktingbarn i er konstförening?

-Jag tror faktiskt att det är flera olika saker. Dels har du kunskapstörstandet efter att just skapa, sen är det för egen del att få en inblick i deras bakgrund och deras syn på framtiden och det samhälle som de tror och vill leva i här i Sverige. Men även att få se en annan kulturs syn på konst och kultur. I många länder är det ju inte lika öppet med konstens uttrycks frihet som i just Sverige. Vad vill unga i dag måla och förmedla med sin konst? Vilka reaktioner väcker deras konst hos betraktaren? Finns det konsttekniker de inte har någon aning om och vise versa? Vad vill de åstadkomma med sin konst och hur kan vi hjälpa dem och vilka förutsättningar kan vi ge dem att utöva konstnärskap i Sverige i dag och i framtiden?

-Vi tänker att för oss är ett första steg en liten grupp killar på ca 3-5 st som med lite olika personer ur vår styrelse/förening för ha ca 7-10 tillfällen med dels att utöva konst, skapa konst och pröva på men kanske också visa det här är ”svensk” konst och så här får man göra i Sverige. Vi har ju som sagt inte kommit så långt utan är absolut bara i start groparna för detta projekt och tyvärr är det som i många andra mindre kommuner att många är engagerade i flera föreningar och detta är jag med, som är drivande i just det här, men med ett fåtal till och en väl planerad kurs tror vi att vi kan få till något riktigt bra i samarbete med dels boendet och godemännen men framför allt med killarnas tankar och önskningar!

Liknande inlägg

Share

Kommentera