Tre minuter i elva – ett konstprojekt av Nina Svensson

 

Tre minuter i elva, det var då klockorna stannade på kommunhuset i Ljusdal. En dag i september kom en man in i receptionen och tände eld på en brandfarlig vätska. Stora delar av kommunhuset blev rökskadat och det var också då klockorna stannade. För konstnären Nina Svensson som arbetade i projektet ”Låna en konstnär” tillsammans med Hälsinglands Konstgille blev den anlagda branden en ingång till att arbeta med kommunens konstsamlingar.

Tre minuter i elva – ett konstprojekt av Nina Svensson

Den kommunala konsten tar vi ofta för givit. Den finns där, utplacerad i väntrum och på arbetsplatser men skulle vi märka om den försvann? Behövs det en katastrof innan vi börjar uppskatta det som vi så länge tagit för givet? Efter branden vidtog ett stort och kostsamt arbete med att sanera och restaurera all konst i lokalerna som hade blivit förstörd av röken. För Nina blev branden en utgångspunkt i hennes arbete.

-Redan från början var branden en utgångspunkt. Anna Karin Astner från Hälsinglands Konstgille bjöd in mig till Ljusdal och kopplade samman mig med Marie Abrahamsson (ansvarig för kommunens konst), för att utgå och arbeta med förvaltningshuset som arbetsplats och konstbärare. Förvaltningshuset utsattes för en anlagd brand 2015. Branden blev en referens – det fanns ett före och efter. En referens som möjligen skulle kunna mätas.

En naturlig fråga som dök upp under arbetet var: Hur mycket är vi beredda att betala för att få tillbaka det som blivit förstört och skadat. Helt krasst vad får det kosta?

-Jag tror konsten varit önskad och kritiserad i Ljusdal innan branden men när den försvann måste det formuleras och ta ställning till om det är värt att bygga upp igen, eller restaureras. Frågan måste ställas om det är värt det? säger Nina.

Projektet mynnade så småningom ut i en utställning som fick titeln ”Tre minuter i elva”. För Nina blev saneringsarbetet, tidsåtgången och materialet en central del av konstprojektet:

Tre minuter i elva – ett konstprojekt av Nina Svensson

-I utställningen har jag reflekterat över tid och material, försökt materialisera ett värde. I en intervju med en anställd som hanterade konsten under den här långa tiden, svarade hon på frågan om vilka fysiska material hon förknippade med konsten? Svaret blev bubbelplast och hyllor (inom kommun och landsting förvaras konsten på Ivarhyllor från Ikea). Jag paketerade in en tavla med bubbelplast och skapade en form av den som jag sedan gjöt i melerad Acrystal (lyxgips).

-För att återskapa den tidsåtgång som jag upplevde att många som arbetade med konsten efter branden hade lagt ner skapade jag också former av många av de redskap som de intervjuade lyft fram som viktiga för arbetet. Exempel är rengöringsflaskor, tejprulle och bubbelplast i olika material.

Jag gjorde också ett försök att bildhugga ett porträtt av den fastighet där konsten förvarades under saneringen, Ljusdals f.d pepparkaksfabrik. Den fasta konsten som totalförstördes i branden var reliefer på hus och träfigurer av Anders Åberg. Även här ville jag försöka ge den tid och hommage ett hantverk kräver, bildhuggeri lik väl som konsten att sanera.

Jag visade i utställningen också det första inköpet som gjordes för försäkringspengarna, en målning av Maria Hedenvind. På en tv-skärm visas text på citat från intervjuerna jag gjorde mellan 2016 och 2017.

På frågan -Hur var det att göra ett konstprojekt tillsammans med en konstförening och vilken roll har konstföreningen i kommunen? svarar Nina:

-I Ljusdal, har just denna konstförening ett nära samarbete med kommunen förklarar Nina.

Konstgillet representerar civilsamhället, och de är väldigt aktiva i kommunen. En personlig reflektion är att det har ett unikt samarbete. De båda parter har ett uppriktigt engagemang att förmedla och erbjuda konst, och vad mer det kan vara, i metod, material, teknik (inte bara måleri, eller träreliefer).

 

Liknande inlägg

Share