Tyskland integration och konst hos konstföreningar

 

Sverige och Tyskland hör till de länder i Europa som tagit emot flest flyktingar de senaste åren sett till befolkningsmängden. Tyskland har också något annat gemensamt med Sverige. I landet finns det en lång tradition med konstföreningar.

Den första tyska konstföreningen bildades redan 1792. Fyrtio år senare, 1832, skulle den första svenska konstföreningen (idag Sveriges Allmänna Konstförening) bildas efter tysk förebild. Runt 300 av de tyska konstföreningarna är organiserade i paraplyorganisationen ADKV som är Tysklands motsvarighet till riksförbundet Sveriges Konstföreningar. Ytterligare en gemensam sak är att konstföreningarna i de bägge länderna har ett stort socialt intresse och har på många ställen fungerat som en plattform och mötesplats för människor från olika kulturer.

Sara Nabil, demokrati, 2015 ur utställningen ”Curriculum Vitae (C.V.) – Intellektuelle Freihandelszone”

I ett pressmeddelande från ADKV daterat i juli 2016 ger man exempel på ett drygt tiotal tyska konstföreningar som på olika sätt arbetar med integrationsfrågor. ADKV skriver i pressmeddelandet att konstföreningarna i Tyskland har reagerat snabbt och varit flexibla när det gäller den stora utmaningen med integrationen. Man har i olika projekt arbetat med teman kring flykt, migration och förlusten av ett hem. Konstföreningarna har gjort utställningar, workshops och på olika sätt bjudit in de nyanlända till verksamheten och genom konsten försökt att överbrygga språkbarriären. Mötet med konstföreningen har gett flyktingarna möjlighet att komma ut från flyktingförläggningarna, träffa nya människor, ta del av den tyska kulturen, lära sig språket och få en inblick i det tyska samhället.

Här under följer ett referat av några av projekten som genomförts under året:

Nassauischer Kunstverein Wiesbaden fick 2016 Wiesbadens integrationspris för projektet ”Curriculum Vitae (C.V.) – Intellektuelle Freihandelszone” (2015). Den första delen av utställningen bestod av att man öppnade upp gratis ateljéutrymmen för konstnärer på flykt. Flyktingar har ofta inte tillgång till något utrymme för kreativt arbete då de tvingas bo tillsammans i trånga flyktingförläggningar. Genom att erbjuda gratis ateljéer, en form av artist resident, kunde ett antal konstnärer på flykt få möjlighet att skapa konst. Konsten ställdes sedan ut under en sex veckors period och konstnärerna fick på så sätt en ny merit i sitt CV.

Ett bra CV är en inträdesbiljett in i samhället. Den som är på flykt har kanske inte med sig ett CV eller kan få fram referenser från sitt tidigare yrkesliv beroende på krig och konflikter. Nassauischer Kunstverein erbjöd därför konstnärerna i utställningen att börja skapa ett nytt CV genom att presentera deras verk i en ny konstnärlig kontext.

Konstföreningarna i Braunschweig, Bremen, Bremerhaven och Frankfurter är exempel på hur man arbetar med konstförmedling. Konstföreningarna har bjudit in ensamkommande barn eller andra grupper av flyktingar till workshops där man själva får skapa konst eller där man får följa med på studiebesök till olika konstmuseum. Tanken är att den visuella kulturen kan användas för att överbrygga språkbarriären och konstföreningen fungera som en social mötesplats där man kan träna språket och bli inkluderad i det tyska samhället.

Maziar Moradi ”Tegel” ur fotoserien ”ICH WERDE DEUTSCH_DER ANFANG”

Andra konstföreningar i Tyskland har gjort mer traditionella utställningar där man bjudit in konstnärer med ursprung i till exempel Syrien eller Irak och ställt ut deras konst som haft anknytning till temat flykt. Den tysk-iranska fotografen Maziar Moradi ställde ut i mars-juni 2016 på konstföreningen Ludwigshafen. Utställningen som hade titeln ”Jag är tysk” var hans första stora separatutställning och bestod av två fotoserier. Den första serien som skapades mellan 2008-2015 visar bilder på unga invandrare som bor i Tyskland. I den andra serien får vi se ett antal byggnader, omgivna av staket och murar, platserna är alltid folktomma och ödsliga. Fotografierna visar byggnader som används som flyktingförläggningar  I utställningen uppstår en kontrast mellan de ödsliga bilderna av flyktingförläggningarna och de personliga porträtten av de unga invandrarna.

Liknande inlägg

Share

Kommentera