Konsthistoria för den digitala generationen – #7 Självporträtt, dubbelgångare och selfies

 

Porträttet och självporträttet har en lång tradition inom konsthistorien. Idag behöver vi inte gå till en konstnär för att få vårt porträtt förevigat utan det räcker med att ta fram mobilen. Finns det något koppling mellan konsthistorien och selfies och har vi alla en dubbelgångare i konsthistorien?

Den japanska konstnären Yayoi Kusama (f. 1929) närmar sig 90-strecket, men hennes konstnärskap har bara växt sig allt starkare med åren. Redan 1957 lämnade Yayoi Kusama Japan för att resa till New York, där hon i centrum av 1960-talets vitala konstscen skapade flera av sina viktigaste verk. Kusama lider av en psykisk sjukdom som gör att hennes konst är maniskt fylld med prickar och andra upprepade former.

När Kusamas utställningar öppnar runt om i världen ringlar köerna långa. Alla vill se hennes prickiga rum och henne spegelinstallationer med lysande pumpor, och naturligtvis vill alla ta en selfie i dessa fantastiska rum och lägga ut på sociala medier. Det har gått så långt att människor i sina försök att ta den ultimata selfien har råkat skada hennes konstverk.

Vill man uppleva hennes installationer, men slippa köa, kan man på YouTube hitta VR-filmer från olika utställningar, där man med hjälp av VR-glasögon och en smartphone eller ett par Oculus Go kan befinna sig mitt i hennes installationer.

Många skulle säga att vi lever i en narcissistisk och självupptagen värld där det egna jaget står i centrum. Som myten av Narcissius speglar vi oss ständigt i mobilkameran, fascinerade av oss själva. Vi glömmer barn, partner och vänner framför våra mobilskärmar.

Den svenska konstnären Anna Uddenbergs skulptur Journey of Self Discovery från Berlinbiennalen 2016 fångar våra extrema försöka att visa upp oss för omvärlden. Det är en skulptur som består av en halvnaken kvinna som ligger på knä och med hjälp av en selfie-stick tar en bild av sin rumpa.  I vissa fall har vårt självupptagna fotograferande till och med gått så långt att människor fallit ner från klippor och dött när de försökt att ta den perfekta selfien.

Maarten van Heemskerck  Självporträtt framför Colosseum (1533)

Men är det egentligen sant att vi är så självupptagna och begeistrade i oss själva? Och är det egentligen något nytt? Har vi inte alltid velat berätta och visa vår omgivning vad vi har upplevt. På 1500-talet gjorde många konstnärer och adelsmän The grand tour, den stora resan genom Europa ner till Italien för att uppleva antikens kultur. Naturligtvis ville man sedan berätta om sina upplevelser för bekanta och nära. Innan fotot så fick man skriva reseberättelser eller som den holländska konstnären Maarten van Heemskerck måla sitt självporträtt framför Colosseum (1533). På målningen ser det ut som om han skulle kunna hålla en selfie-stick i ena handen, om den hade varit uppfunnen då.

Konsthistorien är fylld med självporträtt och är du nyfiken på vilken din dubbelgångare är i konsthistorien kan du ladda ner appen Googles Art & Culture. I appen finns bland annat möjligheten att ta en selfie och sedan i Googles stora databas av konsthistoriska verk hitta det porträtt som mest liknar dig. Jag själv fick till exempel 81% matchning med Festus Hommius (1576-1642) en holländsk kalvinistisk teolog. Google använder sig av AI (artificiell intelligens) och ansiktsigenkänning för att jämföra ditt ansikte med tusentals porträtt i sin databas. Beroende på vinkel, ljus etcetera kan man få lite olika resultat. Det är bara att prova sig fram tills man hittar en dubbelgångare.

 

I artikelserien “Konsthistoria för den digitala generationen” kommer vi att lyfta fram olika exempel på hur konsthistoriska verk med hjälp av nya tekniker och plattformar kan få nytt liv och användas för att spegla vår samtid.

Liknande inlägg

Share