Distriktsstämma Jämtland-Härjedalen 2026

Av distriktets nio anslutna konstföreningar deltog representanter för konstföreningarna Östersunds konstklubb, FRIKO och Jämtlands läns konstförening. Utöver deltog styrelseledamöter, representant för valberedningen och revisorssuppleant. Mötesförhandlingarna leddes av Åsa Domeij Lisensdotter (vice ordförande i Jämtlands läns Konstförening, medlem i FRIKO). Efter valet vid stämman har styrelsen följande sammansättning: Ordförande Ellen Hyttsten (omval). Ordinarie ledamöter: Sture Espwall (omval), Sandra Gunnarsson (nyval), Emmy Nilsson, Eva Staffansson. Suppleanter: Heléne Asp (nyval) och Anneli Kent. Örjan Eriksson och Ingvar Gustafsson valdes som revisorer och till valberedning valdes Gun Lindström Arver, Christer B Jarlås, Anna Norlén.

Under Åsas ledning diskuterades vid stämman aktuella frågor för respektive konstförening, distriktet och riksförbundet.

Konsthall i Östersund

Ett intressant inslag vid stämman var Kata Wennberg, konst- och kultursamordnare vid Östersunds kommun, presentation av förstudien om etablering av en konsthall i Östersund. Ett mycket intressant projekt och som enligt åhörarna av vikt för kulturlivet i staden och länet.

Föredrag ”Från bokillustration till träskulptur”

I vanlig ordning var det ett offentligt föredrag. Denna gång med Anders Suneson, konstnär, illustratör, träskulptör. Anders inledde med att visa konstverket ”Ishockeymålvakten” (1993) som ingår i Statens Konstråds nuvarande utställning ”Trät talar” (t o m 28/4 2026). Där är Anders i gott sällskap; K G Bejemark med skulpturgruppen Edvard Munch, Vera Nilsson, Nils Ferlin, Anders Åberg vars verk Amerikagatan visas, han som är upphovsman till museet Mannaminne i Nordingrå. Åberg var också en av konstnärerna som utsmyckade

T-banestationen Solna centrum, en inspirationskälla till Anders konstnärliga resa. En resa som Anders sa startade redan under barndomen med ett stort intresse för att rita, teckna och tälja. Det är tur att Anders intresse höll i sig upp till vuxen ålder så att vi kan glädjas åt hans barnböcker och roliga träskulpturer. Vägen till dagens konstnärsuttryck som träskulptör gick via ett råd om att ha en säker grund och en utbildning till illustratör vid Konstfack. En hel del illustrationsuppdrag blev det och en barnbok Rune i verkstan som har följts av många fler. Klivet över till träskulpturer kan tyckas märkligt och ändå inte med tanke på ovan nämnda konstverk i trä. Ett första uppdrag för Anders som träskulptör var att göra figurer till barnens skidspår för Skistars i Åre. Därefter har det blivit många intressanta, fantasi- och lekfulla träskulpturer vid förskolor och skolor runt om i Sverige, på Lillskansen i Stockholm och andra offentliga miljöer. Här i Östersund finns två lekskulpturer vid Remonthagens förskola och vid Jamtlis utställning Urslöjd visades hans verk Korvsoffa och Bananfåtölj (och vem ville inte provsitta). Anders träskulpturer lockar verkligen till lek och jag som vuxen får också lust att leka (men som kanske inte alltid är möjligt). Lekfullhet verkar vara Anders signum men också att vara lite obstinat som med verket Rökpaus i Björnorkestern. Rökning är numera tabu och i barnlitteraturen är det bara Alfons pappa som fortfarande får röka. Anders minnen från barndomens miljöer gestaltade i form av foton och målningar övergår i sedan till tredimensionella träskulpturer.

Ja, det var ett antal spännande, tankeväckande och fantasifulla konstverk som Anders visade upp. Jag uppmanar alla att söka upp hans offentliga träskulpturer.

Och Anders, Låt din lekfullhet och fantasi aldrig ta slut!

//Eva Staffansson