Boktips: Konst är nödvändigt

Östgöta konstförening har under åren publicerat flera böcker som belyser den östgötska konstscenen och konstföreningens historia. När konstföreningen firade 90 år gav man till exempel ut boken ”Om konst: Östgöta konstförening 90 år” (2011) med en omfattande historisk presentation med alla konstföreningens stipendiater mellan åren 1924-2010. Med den nya boken ”Konst är nödvändigt” tar man ett större helhetsgrepp på konstscenen. I anslutning till releasen av boken arrangerar föreningen tillsamman med Norrköping konstmuseum utställningen ”Äggröra, karamellmåleri och plåthårt” med ett axplock ur Östergötlands rika konsthistoria mellan åren 1920 och 2020.

”Att botanisera i den östgötska konsthistorien, lyfta fram och återintroducera konstnärskap som fallit i glömska och undersöka vad som sker i mötet med konstnärer verksamma idag vidgar synfältet. På många sätt kanske konstnärsrollen är en helt annan än för hundra år sedan, samtidigt finns stora likheter vad gäller premisserna för konstnärernas eget arbete.” skriver Anders Lindkvist, ordförande för Östgöta konstförening i förordet till boken.

Publikationen ”Konst är nödvändigt” tittar på olika aspekter av den östgötska konstscenen som konstnärerna, konstnärskollektiv, offentlig konst och inte minst konstföreningarna betydelse. 2020 gjorde region Östergötland en kartläggning av form- och bildaktörernas situation i regionen. Det som saknades i kartläggningen var dock konstföreningarnas betydelse och vad den ideella sektorn bidrog till konstlivet i Östergötland. Till grund för kapitlet om konstföreningarna (konstlivets blinda fläck) gjorde därför distrikt Östergötland en egen lägesrapport om de 33 konstföreningar som är anslutna till distriktet.

Lägesrapporten visar på en mångfald hos konstföreningarna i regionen och hur de på olika sätt bidrar  till konstlivet genom att ställa ut konstnärer, köpa in konst, dela ut stipendier och publicera konstlitteratur som den här boken. Anders Lindkvist föreslår i kapitlet att ett större samarbete mellan det ideella och det offentliga skulle leda till många positiva saker som fler och varierade utställningar och mer konstbildning. Konstföreningarnas konstbildning skulle dessutom kunna fungera som ett komplement till avsaknaden av estetiska ämnen inom gymnasieutbildning och fungera som en länk mellan skola och högre konstnärliga utbildningar. Slutsatsen i kapitlet blir att det inte bara är Konst som är nödvändigt utan även konstföreningarna.