Hello World på Hamburger Bahnhof

Jag vet inte om titeln Hello World, bara har valts för att välkomna hela världens konst, eller om man haft i baktanke att det också har en speciell referens inom datorernas värld. Att skriva “Hello world” på skärmen brukar ofta vara det första programexemplet man lär sig när man börjar lära sig ett nytt programspråk och härstammar från en lärobok om programspråket C från 1974. Den Jugoslaviska konstinriktningen New Tendencies är dock betydligt tidigare. Det var mellan 1961-1973 som det arrangerades fem internationella utställningar i Zagreb som visade databaserad och algoritmbaserad konst. Forna Jugoslavien på 60-talet är knappast en plats som man förknippar som ett föregångsland när det gäller databaserad konst. Det är en av flera fördomar om vår konstsyn som utställningen sätter fingret på.

Utställningen består av ett stort antal rum med olika teman och fokus. Den tar till exempel upp den mexikanska surrealismen med inspiration från den rika per-columbianska konsten. En viktig utställning var den stora internationella surrealistutställningen i Mexiko 1940 där man ville skapa broar mellan de europeiska surrealisterna och den latinamerikanska konsttraditionen. I andra avdelningar av utställningen tittar man närmare på konst från Sovjetunionen och forna öststater. Indonesien har också fått en egen avdelning. Raden Saleh (1807-1880) räknas som en av det första moderna konstnärerna i Indonesien och tillbringade en del tid i Dresden. Hans målningar är nu ganska västerländska i sin stil med motiv som tigerjakter och porträtt och inte speciellt intressanta. Däremot Gede Mahendra Yasa som är samtida har skapat en spännande diptyk, med två tavlor som liknar en action-painting av Jackson Pollock men vid vid närmare blick är den ena tavlan fylld av indonesiska motiv av figurer, drakar och mystiska varelser. Yasa och flera andra av de indonesiska konstnärernas tavlor i utställningen är överbefolkade av människor, varelser, rörelser och händelser. Här finns det inga tomma utrymmen vilket känns ganska både befriande och spännande.

Även den västerländska konsten med verk av Rauschenberg och Warhol har placerats in i en ny kontext. Bredvid verken hittar man färggranna pratbubblor fyllda med bilder som refererar till motivet, som Andy Warhols “Multicolored Marilyn” med ett collage av bilder med olika skönhetsideal genom tiderna som Nerfertiti, änglar och fotomodeller.

Hello World är en stor utställning som tar tid att besöka, men den ger också en bred överblick av konsten i hela världen och inte bara den europeiska som man annars är van att se i museernas samlingar.