Skogen i konsten

Under våren visar Bonniers konsthall en retrospektiv av konstnären Ann Böttcher som i sina teckningar av skogar och granar skapar referenser till svenska romantiska konstnärer som Elias Martin och Marcus Larson. Men det är snarare de ideologiska och politiska frågorna som står i centrum för Böttchers konst. Hur har naturen använts genom historien för att förmedla olika estetiska och politiska ideologier och hur har granen fungerat som symbol för att skapa territoriella anspråk och nationella identiteter?

I projektet ”Skogen mellan oss” medverkar sex av Konstfrämjandets distrikt. Tanken bakom projektet är att använda skogen som en grön kub, ett utställningsrum bortom institutionernas utställningsrum. I projektet finns en tydlig ideologisk bas om att föra ut konsten till folket och att överbrygga klyftan mellan storstad och glesbygd och nå civilsamhällets aktörer på landsbygden. Skogen blir i projektet på så sätt en symbolisk och ideologisk barriär mellan storstadens myllrande liv med 24/7 service och glesbygden där allt mer av samhällsservicen försvinner i takt med utflyttningen.

Historiskt är vi svenskar ett skogsfolk som vurmat för naturen och skogen. I boken ”Granskogsfolk : hur naturen blev svenskarnas religion” skriver författaren David Thurfjell om hur vi i Sveriges blir allt mer sekulariserade, men att vi samtidigt söker oss ut i naturen och skogen för att finna andliga rum och balans i våra liv. Vårt flykt ut i skogen som en fristad blev påtaglig under Corona pandemin, men vad händer när skogen samtidigt är hotad? Dokumentärfilmaren Thomas Jackson gjorde 2020 filmen ”Den inre skogen” (som förra året visades på SVT) där han fördjupade sig i konstnärskap som Lars Lerin och Britta Marakatt-Labba och vad som händer med vårt inre när skogarna försvinner.

I samtidskonsten blir skogen en symbol för klimatförändringar, vårt inre sökande och en ökad polarisering mellan natur och kultur, mellan glesbygd och storstad.