Den första arbetsplatskonstföreningen bildas

Efter andra världskriget började det dyka upp arbetsplatskonstföreningar i Norden. År 1940 bildades den första arbetsplatskonstföreningen i Sverige vid CAP fabriker i Göteborg och 1944 bildades Handelsbankens konstförening som under åren blev en viktig inköpare av svensk samtidskonst. I Danmark var det de stora öljättarna Tuborg och Carlsberg som var tidigt ute med att skapa konstföreningar på arbetsplatsen. Tuborgs Kunstforening var den första arbetsplatskonstföreningen i Danmark och Carlsbergs Funktionærernes Kunstforening grundades 1948. Idag är de bägge föreningarna sammanslagna efter en av de många företagsfusioner som sker runt om i världen. Konstföreningar på arbetsplatser är något typiskt nordiskt men framför allt utmärkande för Sverige där det idag finns överlägset flest med arbetsplatskonstföreningar. I Tyskland förekommer inte ens begreppet arbetsplatskonstförening.

Det hela börjar en februarikväll i Göteborg 1940. Hemma hos direktör Oscar Palmers träffas några herrar för att diskutera ett något radikalt förslag, nämligen att bilda en konstförening för de anställda på Cap Chokladfabrik AB.  Föreningen skulle förmodligen ha grundats redan under våren om inte det världspolitiska läget varit så allvarligt och den tyska invasionen av Norge den 9 april 1940 hade satt käppar i hjulet. Nu dröjde det till den 28 oktober 1940 innan Sveriges första arbetsplatskonstförening fick se dagens ljus. I en minneskrönika i tidskriften ”Perspektiv” från 1945 summerar Palmer föreningens målsättning att få bort ”Hötorgskonsten” från de svenska hemmen, att stödja levande svenska konstnärer och att hos de anställda ”odla och vidmakthålla intresset och utveckla känslan för vad god konst är.”

Sture Svensson som var ordförande i Hamnstyrelsens tjänstemäns konstförening skriver i en artikel från konstföreningsförteckningen från 1946 om sin syn på konst på arbetsplatsen: ”Och sannerligen, konsten behövs! Inte minst i vår tid med ett arbetsliv där lösen är snabbhet och effektivitet. Den blir en nödvändig och hälsosam motvikt till vår mekaniserade vardag.” Svensson tar också upp några andra viktiga orsaker till det blommande konstintresset hos de anställda. Krigets fasor och förödelse skapade en hunger efter andliga upplevelser, de ekonomiska och sociala förbättringarna i samhället med mer fritid och bättre ekonomi var bidragande orsaker, men också att det blivit ”modernt att vara konstintresserad.”

Efter bildande av CAP:s konstförening är det som om någon öppnat en dammlucka och plötsligt vill alla företag bilda konstföreningar. Statistiken talar sitt tydliga språk. Före 1940 fanns det drygt 40 konstföreningar i hela Sverige. Mellan 1940 och 1946 bildades 258 nya konstföreningar varav 176 var arbetsplatskonstföreningar och 82 allmänna. Av de 176 arbetsplatskonstföreningarna fanns 53 i Stockholm, 36 i Malmö, 38 i Göteborg och 49 stycken i resten av landet.

Bland de många konstföreningar som bildades på 40-talet kan man nämna Handelsbankens konstförening som grundades 1944 som ett exempel på konstföreningar inom den privata sektorn. 1984 gjorde man i samband med sitt 40-årsjubileum en jubileumsskrift där man konstaterade att föreningen uppräknat till 1984 års penningvärde hittills hade köpt in konst för 15 miljoner kronor. Sedan 1964 har konstföreningen två sektioner, en för inköp av konst och en för inköp av konsthantverk. Precis som många andra konstföreningar har Handelsbankens konstförening betytt mycket för konstnärerna och konsthantverkarna i Sverige genom sina många inköp. Målsättningen hos Handelsbankens inköpskommitté har varit att köpa in konst av hög kvalité med inriktning mot aktiva svenska konstnärer, där ofta unga debutanter ingått bland inköpen. Bland urvalet av inköpen hittar man idag kända namn som Sven X-et Eriksson, Gösta Adrian Nilsson, Lage Lindell och Siri Derkert.

”Annars får man nog medge att konstintresset bland medlemmarna i föreningarna inte längre är så vitalt som under mitten av 40-talet. I gengäld har konstintresset djupnat bland de verkliga intresserade och det är kanske en utveckling att glädjas åt.” kan man läsa i en artikel om Postens konstförening i tidskriften Konstperspektiv nr 2 från 1956. Postens konstförening i Stockholm var vid den här tiden den största konstföreningen inom det kungliga verket med 500 medlemmar. Konstföreningen hade startat 1945 och arrangerade utställningar i Postmuseets lokaler i Gamla Stan. Studiecirklar, föreläsningar och konstlotteri på våren och hösten vara andra aktiviteter som stod på agendan för medlemmarna. Artikeln nämner i slutet en del statistik om föreningens utställningar som kan vara intressant att lyfta fram för att visa vilka olika tekniker som en arbetsplatskonstförening visade under den här perioden: ”199 skulpturer, 931 oljemålningar, 50 pasteller, 70 akvareller samt 444 teckningar och grafiska blad.”  Det sammanlagda inköpsvärdet under de senaste 10 åren beräknar man till 95 837 kronor. Även om artikelförfattaren inledningsvis verkar lite pessimistisk om utvecklingen och konstintresset hos de anställda avslutar han i optimistisk anda: ”Och till sist: Vi i Postens konstförening ser ljust på föreningens framtid.” Sett i backspegeln så fortsatte utvecklingen hos arbetsplatskonstföreningarna att vara positiv och ljus de kommande decennierna.

Den snabba utvecklingen av arbetsplatskonstföreningar, främst i storstäderna, ledde 1945 till att man startade Samarbetsnämnden för konstföreningar (SAN) i Stockholm, Göteborg och Malmö. ”Ändamålet med en personalkonstföreningarnas samarbetsnämnd kan i korthet uttryckas så, att nämnden skall arrangera gemensamma visningar av utställningar o. dyl. och därvid taga speciell hänsyn till de mindre föreningarnas resurser; den skall befrämja konstbildningsarbetet i djupare mening; den skall verka för ett friskt och okonventionellt urval av konst tillutlottningarna.” står det i skriften Konstföreningarna jubilerar från 1955. Det är tankar som kommer att leva kvar när riksförbundet Sveriges Konstföreningar bildas 1973 och man indelar landet i 25 distrikt med distriktsstyrelser med uppgift att sammankalla och bistå föreningarna i distriktet med konstbildning och föreningskunskap.