Från kolf till strandbeest – klimatet i konsten

Speciellt under 1600-talet var det ovanligt kallt i Europa vilket syns på Avercamps och andra målningar från samma period. I Holland ha det varit vanligt att kanalerna fryser till is under vintern och man använde vattendragen som kommunikationsvägar och åkte t ex skridskor mellan städerna. Det har dock blivit allt ovanligare i modern tid p.g.a. av det varmare klimatet att kanalerna i Holland fryser till is.

En annan holländsk målare, Abraham Hondius, målade 1677 ett isbelagt Themsen. På målningen ser man meterhöga isblock där människor klättrar omkring. Att Themsen fryser till is i våra dagar är mycket ovanligt, senaste det hände var 1963.

Forskare kan på det här sättet använda konsthistoriska målningar, som en källa för att undersöka variationer i klimatet över tid. T ex hur glaciärer har sett ut i ett historiskt perspektiv. Ta bara Caspar Wolfs målning ”Lower Grindelwald glaciär” i Schweiz. På målningen ser man en stor glaciär, men den som besöker glaciären idag blir besviken, den har nämligen smält bort.

Annars är det under 1970-talet då fredsrörelsen, feminismen och miljörörelsen växer sig stark som klimatet och miljön får fotfäste i samhället och i konsten. Den ungerska konceptkonstnären Agnes Denes betraktas som en av pionjärerna i den tidiga miljökonsten. Hon skapade flera miljö-plats specifika konstverk som ”Wheatfield – A Confrontation” där hon odlade upp två tunnland med vete utanför Manhattan 1982 eller “Tree Mountain,” där 11,000 människor planterade var sitt träd i Finland på en stor kulle i början av 1990-talet och skapade en skog och ett konstverk för framtida generationer.

De senaste åren har klimatet blivit ännu hetare på konstscenen. Under FNs klimatkonferens 2015 (COP21) i Paris presenterades en hel del konst runt om i staden med anknytning till den pågående klimatdiskussionen. Ett av de mer uppmärksammande konstverken var Olafur Eliassons Isklocka, som bestod av 12 isblock som fraktats till Paris från en grönländsk glaciär. Isblocken smälte sakta bort i värmen och som en domedagsklocka räknade den ner tiden för klimatet och mänskligheten.

“The Seventh Continent” var att annat projekt under klimatkonferensen. Ensemblen EMTHEATRE ville med sitt konstverk sätta fokus på vårt missbruk av engångsplaster. Den sjunde kontinenten refererar till områden i Stilla havet där plast från hela världen samlas i stora strömvirvlar. Rent konkret är det ingen kontinent, eller landmassa som man kan gå på, eftersom det rör sig om små plastfragment som åker omkring i havet, men ytmässigt är det områden som är väldigt stora och innehåller stora mängder plats.

Den franska kuratorn Nicolas Bourriaud lyfte också upp klimatkrisen som ett tema på den 16th Istanbul Biennalen 2019. Här använde man också den sjunde kontinenten som en undertitel för att markera miljöfrågorna. Även den senaste Venedigbiennalen 2019 kom att präglas av klimatfrågorna både konstnärligt och praktiskt. I den litauiska paviljongen ”Sun & Sea (Marina)” visades en performativa opera där besökarna kunde ta del av en scen av en sandstrand med solande turister och lekande barn. Det är väl så vi tänker oss sommaren och semestern. Att kunna ligga och slappa bekymmersfritt på stranden utomlands. Men det är också denna livsstil som gjort att vi hamnat i dagens klimatkris.

För vad hände under Venedigbiennalen? Jo, under pågående biennal slog staden nytt rekord i översvämning. Venedig är visserligen en sjunkande stad som regelbundet drabbas av översvämningar, men den senaste tiden har situationen förvärrats. Biennalkonsten klarar sig nog, eftersom den bara packas ihop och skickas vidare till nästa biennal i en annan del av världen. Det är värre med de kulturhistoriska byggnaderna och den permanenta konsten som skadas av översvämningarna. Ett problem som riskerar att drabba många andra städer och museer runt om i världen när havsnivån höjs och vissa områden drabbas av mer nederbörd. T.ex tvingades Louvren i Paris att stänga 2016 för att rädda konsten när floden Seine svämmade över.

Alla håller förstås inte med om vi står inför en klimatkris orsakad av människans livsstil. Jag tycker själv att gatukonstnären Banksy vid en kanal i London har skapat ett tänkvärt inlägg i debatten. På husväggen står det med stora röda bokstäver ”I don’t believe in global warming”. Det är bara det att den nedre delen av texten är under vattenytan. Men det finns också en hel del konst som idag använder sig av rena och förnybara energikällor, som sol, vind och vatten. Jag tänkte sluta kretsloppet och återvända till Holland. Där man hittar den holländska konstnären Theo Jansens, som sedan 1990-talet har byggt och utvecklat sina strandbestar som vandrar omkring på Hollands sandstränder.

Jansens skulpturer drivs av vind och segel, vilket inte är så konstigt, för Holland har som bekant en lång tradition att ta till vara vindens krafter, jag tänker på alla dessa väderkvarnar som finns utspridda i landskapet och som är ett återkommande miljövänligt motiv i den holländska konsten.