Konstföreningsrörelsens historia

Man brukar säga att redan de gamla grekerna, men nej, några konstföreningar fanns inte i det antika Grekland. Man får förflytta sig ända fram till 1700-talet innan någon kom på idén om att konstintresserade skulle börja organisera sig i olika sällskap, klubbar eller liknande former.

Under 1700-talet befann sig många unga män från Englands överklass i Rom. Rom var för många slutdestinationen för ”the Grand Tour”, den klassiska bildningsresan genom Europa som var obligatorisk för många av överklassens unga män under 1700-talet. 1732 bildade några av dessa unga män som återvänt till England sällskapet ”The Society of Dilettanti” som 1787 bytte namn till ”The Society for Encouragement of Arts, Manufactures and Commerce”.

Det som de unga adelsmännen ville med sin sammanslutning var att vurma för mörka gamla tavlor samtidigt som man föraktade det samtida engelska måleriet. ”The Society for Encouragement of Arts …” blev senare förebild för andra mindre konstföreningar runt om i England, men de hade en helt annan inriktning, nämligen att uppmuntra samtida konst och att stimulera och öka allmänhetens intresse för konst genom utställningar och seminarier. Än i dag finns många ”Art Clubs” i England, men de är snarare sammanslutningar av amatörkonstnärer som vill utöva och fördjupa sina kunskaper i att skapa konst än vad vi i dagligt tal menar med en konstförening.

I stället var det den konstförening som grundades 1787 i Zürich i Schweiz som kom att stå som förebild för en lång rad av konstföreningar som spred sig i ett vidsträckt bälte med början i Schweiz och Österrike vidare genom Tyskland och så småningom till de nordiska länderna. Efter Napoleonkriget 1815, då en stark medelklass växte fram i Europa, fick konstföreningsrörelsen fotfäste i Tyskland och blev med tiden en stor folkrörelse och man kan därför med rätta påstå att Tyskland är konstföreningens barnkammare.

Nürnbergs konstförening grundades 1792 och betraktas som den äldsta konstföreningen i Tyskland. Därefter räknar man konstföreningen i Hamburg som bildades 1817 och Bardisch konstförening i Karlsruhe som startade 1818 som de äldsta. Konstföreningens ambition var att förmedla konst direkt mellan publik och konstnär, utan mellanhänder som fördyrade inköpen. Konstföreningarna vände sig därför i första hand till en köpstark borgarklass, men man ville även nå ut till en publik som i vanliga fall inte hade råd att köpa konst. Lösningen var att man startade ett konstlotteri där alla hade möjlighet att delta och möjlighet att vinna konst genom en liten insats. Förutom den förmedlande verksamheten ägnade sig konstföreningarna även åt konstbildande verksamhet. Precis som idag var konstföreningen en viktig social mötesplats för konstintresserade och föreningarna blev också en betydelsefull grogrund för framväxten av det demokratiska samhället i Tyskland genom sina val av styrelseledamöter och årsmöten.