Galleri Syster har fått Lillasystrar
I en stad där fritidssysselsättningen för unga domineras av hockey och andra sporter har en konstförening gjort det möjligt för unga som är intresserade av konst att träffas och utvecklas.
Galleri Syster är ett självorganiserat galleri i Luleå och en mötesplats för samtida konst. Ordförande Anja Örn berättar hur föreningen sedan 2011 målmedvetet arbetat med att nå ungdomar. Det började med att Galleri Syster utformade en utställning på Konsthallen i Luleå med tio av Sveriges bästa samtidskonstnärer. I samband med den arrangerade konstföreningen workshops och speciella visningar för ungdomar. Man delade också ett stipendium som gick ut på att ungdomarna fick följa processen med att bygga upp utställningen och assistera konstnärerna.
– Under utställningens gång anordnade vi också workshops som riktade sig både till unga och vuxna. Detta öppnade upp för att galleriet sedan fick en förfrågan från några av Luleås unga på ett estetiskt gymnasieprogram, om att ställa ut sitt projektarbete hos oss. Här ur föddes idén om att starta Galleri Lillasyster. Vi såg intresset och behovet av en plattform för unga konstintresserade.
Lillasyster skulle, precis som Syster, ta konsten på största allvar.
– Vi vill att ungdomarna möter konst och konstnärer som vi ställer ut eller arbetar med på andra sätt, säger Anja Örn.
Även om Lillasystrarna är en del av konstföreningen är det ungdomarna själva som bestämmer innehållet i verksamheten. Katarina berättar att man hittills har kunnat erbjuda alla aktiviteter gratis vilket öppnat upp för fler att kunna delta på konstresor och kurser. Men det är möjligheten att få skapa egen konst och göra egna utställningar som lockar mest.
– I galleriet på Sandviksgatan har vi också möjlighet att ställa ut våra verk eller vara kurator för andra unga konstnärer.
Det finns även ett mentorskap där konstintresserade Lillasystrar coachas av professionella konstnärer och har möjlighet att ta del av olika workshoper och kurser för att utveckla sina konstnärliga talanger.
Under hösten arrangerade Galleri Syster sitt första internationella ”artist in resident”, då man bjöd in konstnärer från Berlin och Colombia. Det gav också Lillasystrarna möjlighet att knyta nya kontakter och arbeta med professionella internationella konstnärer.
– En tanke som genomsyrar stora delar av verksamheten är att hjälpa unga se möjligheter att utöva sitt konstintresse, berättar Anja. Att fördjupa sig inom området och få hjälp att söka sig vidare till konstutbildningar. Vi vill också visa på att det finns en möjlighet att komma tillbaka, att det går att leva och verka som konstnär i Norrbotten.
Inom Lillasyster byggs också kunskapen upp kring hur en konstverksamhet sköts, hur en utställning byggs upp, hur kontrakt skrivs med mera. Lillasystrarna ställer ibland ut sig själva, eller är kurator för utställningar med konst och konstnärer som de är intresserade av.
Att det är ett funegrande koncept visas av att Lillasystrarna ofta får förfrågningar från Luleå och övriga länet att hålla workshoper, göra utsmyckningar och medverka vid olika evenemang. Att ha en storasyster att luta sig mot gör det också mycket lättare när man vill förverkliga idéer och för att skaffa sig viktiga nätverk in i konstvärlden, som är svåra att bygga upp på egen hand för den som saknar tidigare erfarenhet av att arbeta med konst.
– Jag har ingen konstutbildning, berättar Katarina Skarin. Utan har hängt mycket med en av “stora systrarna”, Sara Edström, och hjälpt till med hennes projekt och blivit peppad att göra mina egna. Lillasyster gjorde det även möjligt för mig att nätverka och jag fick på så sätt några jobb, bland annat att måla en gångtunnel i stan tillsammans Fabian Linna och Anton Backe. Jag har väl tänk att det är något jag ska försöka hålla på med, förhoppningsvis får jag möjlighet att plugga på någon konstskola i framtiden. Vi blir i alla fall rejält peppade av storasystrarna på att vara aktiva och starta en egen förening tids nog. Precis som vi lillasystrar sprider oss i Sverige hoppas vi att vår idé sprider sig.
Intervjun har tidigare varit publicerad i Konstperspektiv 4-2016.