Borlänge konstförening mot en ny identitet
Under sommaren gjorde Borlänge konstförening en stor satsning på att ta fram en ny hemsida och en grafisk profil. Vi pratade med Eva Wikner Grahnström ordförande för Borlänge Konstförening om arbetet med hemsidan och betydelsen av sociala medier för konstföreningen
Kan ni berätta lite om Borlänge konstförening?
-Borlänge Konstförening bildades 1946. Det är en ideell förening och ett gediget arbete har lagts ner av många engagerade personer genom åren. Under mer än sju decennier har föreningen visat många intressanta utställningar med spännande och för sin tid aktuella konstnärer både ur ett nationellt och regionalt perspektiv. Tyvärr finns ingen samlad historik vilket jag tycker är synd. Det skulle säkert gå att sammanställa om man grottar ner sig i gamla protokoll men det är hela tiden fullt upp med andra framåtriktade saker så det har inte hunnits med.
-Jag är inne på mitt andra år som ordförande och styrelsens fokus är idag att utveckla ett intressant innehåll i verksamheten som är lockande för medlemmarna. Vi vill att det ska vara attraktivt att vara medlem i vår förening och i styrelsen pratar vi ofta utifrån medlemsperspektivet. Som vi skriver på vår hemsida – vi vill väcka, stimulera och underhålla intresset för konst – och det tror vi att vi gör bäst genom att erbjuda ett program som bygger på både utställningar, event av olika slag som ateljébesök, föreläsningar och mingelkvällar. Arrangemang där man både har möjlighet att träffa och prata med konstnärer och andra som delar intresset för konst. Det tror vi väcker intresset hos många, att möta människan bakom konstnärskapet. När det gäller planeringen av utställningar under året vill vi satsa på en mix med både etablerade konstnärer och nya unga som är kommande. Och gärna också en mix av konstnärer som kommer härifrån och övriga landet. Det blir många perspektiv att ta in, men det tror vi är nödvändigt.
Under sommaren gjorde Borlänge Konstförening en satsning på att ta fram en ny hemsida och grafisk profil. Kan ni berättar lite om hur den processen gick till och vad blev resultatet?
-Ja vi har lagt ner en hel del jobb på vår nya hemsida som vi lanserade i början av september i år. Målet var en informativ, enkel och samtidigt kreativ och lite busig hemsida. En arbetsgrupp med tre personer i styrelsen jobbade med projektet under sommaren, det var Carro, Ann-Katrin och jag. Vi började med att formulera ett koncept som beskrev vad som var viktigt att lyfta fram och hur vi ville att sidan skulle upplevas. Vi ville t ex hitta ett uttryck där färg och form inte konkurrerade utan snarare var en kompletterande bakgrund för den konst vi ville presentera.
-Carro som är webbdesigner, fick en central roll i arbetet. Hon tog fram två moodboards som vi diskuterade i hela styrelsen innan vi slutligen valde hur vi ville gå vidare med layout, färg och form. Ann-Katrin och jag fokuserade på struktur och att skriva texter. Nu är vi i hamn och sidan underlättar vårt arbete på flera sätt. T ex när det gäller medlemsregistret. Med det upplägg vi hade tidigare fick vi oftast inte in alla uppgifter vi önskade när folk anmälde medlemskap och e-postadressen saknades ofta. Nu anmäler man medlemskap via ett formulär som bara kan skickas in när man fyllt i de uppgifter vi vill ha. Efter den justeringen och ett brevutskick till ”gamla” medlemmar där vi bett dem höra av sig med sin e-postadress, börjar vi få ordning på vårt medlemsregister så vi har nyligen skickat ut vårt första nyhetsbrev. Vår nya hemsida bidrar också till att underlätta arbetet när det gäller ansökningar till Julsalongen och Garvisstipendiet. Det känns verkligen bra och jag är så glad att vi lagt den grunden. Den är viktig för arbetet framåt.
Ni är också väldigt aktiva på Facebook. Har det gett något resultat i form av nya kontakter, medlemmar?
-Vi ser att det är jätteviktigt att vara aktiva på sociala medier och vi finns på både Facebook och Instagram. Det förenklar kommunikationen med vår målgrupp och vi bygger relationer med både medlemmar och de som funderar på att bli medlemmar. Föreningen har mycket begränsade resurser (läs – inte råd) att nå ut på andra sätt så därför blir det viktiga kanaler för oss. Här berättar vi om allt från styrelsemöten, utställningar som är på gång till ateljébesök och andra event som vi bjuder in till.
-Antalet medlemmar har växt de senaste två åren från cirka 70 till 120 så det är vi jätteglada för. Det beror kanske inte enbart på att vi syns i sociala medier utan det handlar om en mix av allt vi gör. När det händer mycket i föreningen, stort och smått, finns det saker att berätta som är både intressant och relevant. Sedan lägger vi en del krut på att tala om hur förmånligt det är att vara medlem. Det har alltid varit förmånligt att vara medlem och föreningen har alltid gjort bra saker. Skillnaden är kanske att idag berättar vi om det på ett tydligare sätt.
-Vi kan inte utgå från att omvärlden ser allt bra som vi gör och erbjuder och vi inte berättar. Vi jobbar på att synas och höras mer eftersom min känsla är att föreningen varit ganska anonym de senaste åren.
Hur ser ni på konstföreningen i den digitala världen?
-Till största delen är det bara positivt. Det ger oss möjligheter att nå ut till många fler och berätta vad vi gör på ett helt annat sätt än man kunde förr och det är ju toppen! Jag drev galleri i 17 år från slutet av 70- till början av 90-talet och då arbetade vi i en annan verklighet. Det handlade om att skriva adresser på 100-tals vernissagekort med dyra porton och annonsering som också var en stor utgift. Det var inte alls enkelt att få täckning för de kostnader som en utställning förde med sig. Idag är det enklare och helt andra möjligheter.
-Det negativa i så fall är för våra äldre trogna medlemmar som inte har Internet. De är inte så många men det är tråkigt att de inte kan ta del av all den information vi förmedlar på vår hemsida och via sociala medier. Inför varje årsmöte skickar vi information med vanligt brev till alla och då når vi dem med vårt årsprogram, men det är ju alldeles för sällan. Det är svårt att räcka till för alla på det sätt man egentligen skulle vilja.