Intervju med Konstföreningen på Vasaparkens förskolor

-Jag tror att konstnärer kan visa på komplexa frågeställningar om vår värld. Och visa på olika möjligheter, svar och nya frågeställningar. Med alla olika uttryck, som barnen kan ta till sig via visualitet i stället för det skrivna språket eller prat.

-Konstnärerna och professionell konst är också viktigt för utvecklingen av förskolan och deras pedagoger och pedagogiken vi vill använda. Konsten kan vara provokativ och ställer oss mot väggen t.ex. gällande frågor om normer och etik, vilket är mycket viktiga frågor inom förskolan.

När man tänker på konst och barn brukar det ofta handla om att skapa och vara kreativ med färg och lera på en ganska enkel nivå, men du har istället arbetat med professionella samtidskonstnärer och bjudit in dem för att ha workshop med personal och barn. Hur passar samtidskonsten in i förskolans läroplan?

-Svår fråga! Enligt läroplanen skall vi ha en undersökande attityd, anpassad till barnets nivå. Med hjälp av professionella konstnärer och med tanken att vi ibland får vara med och följa med konstnärliga processer får vi helt nya perspektiv till ”det undersökande” förhållningssättet som präglar vår verksamhet.

-Jag tänker att konstnärligt arbete möter flera punkter i läroplanen, som kunskap om normer och värden, medmänsklighet, förmåga att upptäcka, reflektera och ta ställning i etiska dilemman, med mera. Många av frågorna är sådana som samtidskonstnärer arbetar med.

Ateljerista har under de senaste åren blivit ett vanligare yrke på förskolor. Har det skett en förändring till barns kreativitet under de senaste åren? 

-Jag önskar verkligen att det blir mer vanligt med ateljeristor/ ateljépedagoger eller konstnärligt ansvariga på förskolorna. Det ryms fler!

-Jag tror inte att synen på barns kreativitet har förändrats så mycket de senaste åren. Men intresset för barnens lärandeprocesser väcker mer intresse bland teoretiker, tänker jag. Och man söker nya sätt att utveckla förskoleverksamheten och det visar sig att konsten når fram på flera plan och väcker intresse/nyfikenhet hos barn och pedagoger. 

Sedan kan man undra var all denna kreativitet ska ta vägen med tiden för i skolvärlden verkar det finnas allt mindre plats för kreativa uttryck och kulturskolorna dras med nedskärningar. Kan förskolan vara en grogrund för en förändring av synen på kultur i samhället?

-Det vore ju fint om vi kan bidra till en större förståelse för konst och kultur. Barnen får med sig i alla fall en hel del, som kanske leder till något i framtiden. De får en trygghet i att skapa/ uttrycka sig på olika sätt,  gå på museer och vara delaktiga i kulturprojekt.   Personligen önskar jag att konsten ger ett verktyg till barnen för att formulera och omformulera viktiga frågor för dem. Kreativitet kan man använda inom vad som helst i livet.