Sverige första konstförening bildas

Det var 1832 som Sveriges första konstförening bildades i Stockholm och fick namnet Konstföreningen i Stockholm. Sveriges första konstförening förblev ganska unik de första 20 åren av sin verksamhet. Först i mitten av 1850-talet började det bildas andra konstföreningar runt om i Sverige som Konstföreningen för södra Sverige (1853), Växjö konstförening (1853), Göteborgs konstförening (1854) och Föreningen för nordisk konst i Stockholm (1858). Kanske var det den ökande konkurrensen från andra konstföreningar som bidrog till att Stockholms konstförening började tappa medlemmar? 1885 började man i alla fall föra diskussioner med Föreningen för nordisk konst om ett sammangående. Snart anslöt sig även Norrlands konstförening och Konstföreningen för mellersta Sverige i diskussionerna och 1886 bildades en ny nationell konstförening som fick namnet Sveriges Allmänna Konstförening som finna än idag.

Det stora konstintresset hos det svenska folket kan förklaras med parollen ”Konsten åt folket” som lanserades i slutet av 1800-talet. Carl Larssons akvareller av ljusa och idylliska interiörer från Sundborn och Ellen Keys heminredningsråd i artikeln ”Skönhet i hemmet” från 1899 bidrog också till att skapa en efterfråga på vackra hem där konst var en viktig beståndsdel. Även arbetarrörelsen som växte sig stark vid sekelskiftet bidrog med sitt folkbildningsideal med bildningsförbund och studiecirklar så att kultur blev en angelägenhet för de breda folkmassorna. Konstföreningar började dyka upp på allt fler orter i Sverige. Det var dock inte arbetarna som startade konstföreningar utan en framväxande borgarklass med direktörer, redaktörer och museimän i konstföreningarnas styrelse.

Funktionalismen och modernismen som fick sitt genombrott i Sverige med Stockholmsutställningen 1930 fick politiska konsekvenser när det gäller 40-talets kultursyn. När Socialdemokraterna 1938 publicerade sin valbroschyr ”Demokratisk kultursyn” framhävde man skönhet, humanism och andlig upprustning som viktiga beståndsdelar. Det var samma grundtankar som den engelska filosofen och konstpsykologen Herbert Read senare skulle presentera i boken ”Education Through Art” från 1943. Under 40-talet fanns det en kulturpolitisk vilja och en ideologisk bakgrund för att lyfta fram konsten. Man ansåg att konst och kultur kunde användas som ett medel för att göra människan medveten om sin situation, sina förpliktelser och sina möjligheter. Konst och kultur kunde helt enkelt göra oss till bättre individer och samhällsmedborgare och konsten blev därför en viktig grundsten i byggandet av det socialdemokratiska folkhemmet.

Det politiska intresset för konst visades sig även i ”1948 års konstutredning”. En statlig kommitté fick i uppdrag att kartlägga, inventera och ta fram förslag om konstens plats i samhället. Intresset för folkbildning, kurser och studiecirklar växte sig allt starkare hos allmänheten under den här tiden. Efter ett politiskt initiativ 1947 bildades till exempel Föreningen Konst i Skolan för att få ut konst till skolelever. Samma år tog riksdagen ett beslut om att statligt stöd skulle utgå till alla former av studiecirklar, även konstcirklar. Nationalmuseums utställning ”God konst i hem och samlingslokaler” från 1945 ville föra konstnärerna i kontakt med nya befolkningsgrupper. Utställningen propagerade för billig grafik och multikonst som via föreningar, företag och arbetsplatser skulle hitta ut till vanligt folk. Utställningen inspirerade flera folkrörelseorganisationer till att 1947 starta Folkrörelsernas Konstfrämjandet. Med sitt motto ”Konst för alla” ville Folkrörelsernas Konstfrämjandet demokratisera konsten att nå ut till alla grupper i samhället via till exempel arbetsplatser.

Det svenska konstintresset stod på sin topp under 40-talet eller som redaktör Kåge Liefwendal uttrycker det i en artikel i konstföreningsförteckningen från 1946: ”Små avkrokar i världen, där man för ett tiotal år sedan aldrig sett en tavla utställas eller där inte en själ hade tanke på konst, har blivit små kulturhärdar i konst”. Krigsutbrottet 1939 skulle ha kunnat sätta ett abrupt stopp för den här utvecklingen. När kriget bröt ut evakuerade många museer sina samlingar av rädsla för att de skulle bli förstörda vid en eventuell bombning. Sverige stod isolerat från omvärlden. Konstnärer kunde varken resa från eller till Sverige. Det blev svårt att få tag i utländsk konstlitteratur och att komma i kontakt med den internationella konstscenen. Men svenskarnas konstintresse lät sig inte hindras av ett världskrig. Konstmuseerna blev tvungna att fylla de tomma salarna med nya aktiviteter och tillfälliga utställningar. Den inhemska konstlitteraturen blomstrade. Förlagen vågade plötsligt satsa på dyrbara konstböcker när det inte längre fanns konkurrens från andra länder. Trots kriget hade svenskarna gott om pengar men vad skulle man köpa då importen av kapitalvaror var starkt begränsad? Lösningen blev att många svenskar började investera i konst gjord av svenska konstnärer och från gallerierna. Den inhemska konstmarknaden hade under andra världskriget goda tider och det bäddade för att nya konstföreningar bildades runt om i landet.