Caroline Levisse är en fransk doktorand, som bor i Köpenhamn, och som för närvarande håller på att skriva en avhandling i konsthistoria vid Paris VIII University. Hennes forskningsarbete handlar om hur religion och andlighet har påverkat den skandinaviska samtidskonsten. Bland annat kommer hon att jämföra den samtida konsten med tidigare epoker för att se om man kan prata om en återkomst av andlighet i konsten. Mathias Jansson fick en intervju med Levisse om vad hon anser att andlighet i konsten är och varför Skandinavien är så intressant i sammanhanget.
Hur definierar eller avgränsar man begreppet andlighet? Finns det någon enkel definition på vad andlighet i konsten är?
”Andlighet” och ”andlig” är polysemiska ord: vad de betyder varierar – ibland mycket – från en konstnär till en annan, från en utställning till en annan … Det är möjligt att definiera orden om vi identifierar sammanhanget och traditionen i vilken de används. Till exempel när ”andliga” används i samband med Kandinsky eller teosofin har ordet en specifik innebörd som skiljer sig från dess användning i förhållande till ett konstverk placerat i en kyrka. Jag skulle säga att det verkar omöjligt att hitta en enda egenskap av begreppet ”andlighet” som alltid skulle vara giltig oavsett när, var eller av vem det används. Om vi fortsätter på det här sättet så blir det svårt att komma fram till en relevant definition av andlighet. Men vi kan få en bättre känsla för vad som menas med andlighet genom att identifiera en lista över egenskaper som det kan hänvisa till: immaterialitet; individualitet och erfarenhet i den meningen att en direkt personlig erfarenhet av det andliga uppmuntras; en känsla av mystik och det okända, av något som ligger bortom rationell kunskap; tanken av att vara i förbindelse med något; en holistisk uppfattning av det gudomliga eller andliga i sin helhet något som är större än sig själv och summan av allt och som genomsyrar allt, etc. Varje begrepp av ”andlighet” består av en blandning av några av dessa egenskaper – alla av dem behöver inte vara närvarande men det får inte heller bestå av bara en absolut egenskap. Men eftersom de har samma ”släktskap” kan de inordnas under ett begrepp: ”andlighet”.
När det gäller konst specifikt, finns det en medvetenhet om en särskild anknytning mellan andlighet och konst. Den kretsar kring idéerna om kreativitet och utforskande, som är centrala inte bara för konst utan också för andlighet. Faktum är att vara kreativ tolkas som ett särskilt ”effektivt” sätt att uppleva det andliga. Traditionellt har konstnärligt skapande ansetts ha en förmåga att nå bortom det rationella och därför verkat vara ett ”språk” som passar väl med uttryck och upplevelsen av det andliga. Sådana idéer skulle kunna förklara varför så många människor tycker att det är ”naturligt” eller ”uppenbart” att knyta samman andlighet och konst.
Skandinavien är ju ett väldigt sekulariserad område. Varför valde du att rikta in dig på just skandinavisk konst?
De skandinaviska länderna har verkligen rykte om sig om att vara några av de mest sekulariserade länderna i världen. Jag var intresserad av att se om det även i de mest sekulariserade platserna på jorden fanns religion och andlighet närvarande i bildkonsten eller inte. Men när jag började utforska ämnet blev situationen mycket mer komplicerad än att bara handla om ”sekulariserad”. Skandinavien är ett fantastiskt område att bedriva denna forskning i eftersom många av de olika religiösa tendenser som förekommer i världen idag finns här: nedgången av traditionella religiösa sedvänjor och trosuppfattningar, den starka kulturella anknytningen till traditionell religion och dess symboler och den exponentiella utvecklingen av alternativa eller okonventionella metoder och övertygelser. Dessutom har ”Muhammedteckningarna” och de kontroverser som de provocerade fram satt både Danmark och Sverige i mitten av den politiska och religiösa maktkampen som sker på en global skala mellan det moderna kulturkristna samfundet och de fundamentalistiska islamska samfunden. Och jag måste tillägga att det var en fantastisk möjlighet att få studera konstnärer och konstverk som för de flesta är okända i Frankrike där jag kommer från. På ett sätt är det också ett försök att ge ett ”fräscht” perspektiv på ämnet genom att undvika de ”vanliga misstänkta”, som Bill Viola och Andres Serrano.
Hur ser intresset för andlighet i konsten ut i Skandinavien idag?
Om intresset för det andliga ökar i den Skandinaviska konstvärlden tror jag att det är något begränsat till vissa föreställningar om vad ”andlighet” är. Till exempel det som har att göra med det ockulta och österns spiritualism kommer generellt att bli mer accepterat än kristen andlighet. Men kanske kommer även denna distinktion att förändras och blir mindre betydelsefull … om det finns några ”restriktioner” så har det snarare att gör med om den andliga dimensionen av ett konstverk är för ärlig och för fristående från samtidskonstens estetik och etik. Då kommer det sannolikt att räknas som ”kitsch” och kommer att få svårighet att få tillgång till de viktigaste konstnärliga institutioner. När ”andlig konst” ser för mycket ut som en biprodukt av en andlig praxis kommer den inte heller att mottas som seriös av den samtida konstscenen.
När det gäller den yngre generationen konstnärer är de kanske mindre begränsade än de äldre av de ”tabun” kring religion och andlighet som funnits i den etablerade konstvärlden under en lång tid. Men det ökade och tydliga intresset för dessa ämnen är också en återspegling av situationen för religion och andlighet i världen idag. Vi hör mer och mer om en ”återgång av religion” och en överhängande ”andlig revolution” … Så det vore konstigt om inte dessa världsomfattande fenomen påverkade samtida konstnärligt skapande, oavsett om det är under en täckmantel av kritik eller som uppriktigt deltagande.
THE SUDARIUM OF ST VERONICA (1649) by Claude Mellan and LE. 12" poly urethan art record limited edition of 11 pieces, signed and numbered. Release and production by DE PLAYER, Hillelaan 49-d, 3072 JE Rotterdam, The Netherlands.
En konstnär som du har skrivit om är Leif Elggren som gjort ett ljudkonstverk av en gravyr av Claude Mellan. Är det ett typiskt exempel på andlighet i konsten och vad gör det konstverket intressant i din forskning?
Jag började arbete med Leif Elggrens arbete - The Sudarium of St Veronica (2007) - eftersom jag blev inbjuden till ett seminarium om ”Heliga ansikten” i Paris och Elggren hade nyligen skapat ett okonventionellt arbete på temat. Först var det övergången från ett medium till ett annat (bilden till ljud) och frågan om vad man kommer att upptäcka i samband med överföringen som intresserade mig mycket. Det var också blandningen av mystik och irrationalitet med en typ av religiös bild som är helt central i historien av kristen representation. Claude Mellans gravyr refererar till ”acheiropoieta”, dvs bilder som inte är gjorda med mänskliga händer, utan mirakulösa bilder av det gudomliga.
Kombinerat med Elggrens arbete blir det fascinerande, eftersom konstnären har varit intresserad av fenomen som EVP - elektroniskt röstfenomen - det vill säga sökandet efter manifestationer av andar och liknande i elektroniska inspelningar … Detta arbete korsar många gränser och skapar mycket unika band mellan olika världar, så det utmanar oss att titta på klassiska frågor från en annan vinkel. Elggrens arbete är intressant på grund av sin kombination av andlighet och kristen religion, men också för att det installerades och utfördes i en luthersk kyrka (S: t Jacobs kyrka, Stockholm, mars 2008), vilket visar att en förändring håller på att ske i relationerna mellan samtida konst och religion. Det är ett tecken på en mer dubbelriktad öppning mellan kyrkan och icke-religiösa konstnärer.
Läs även Caroline Levisse uppsats om Leif Elggrens arbete - The Sudarium of St Veronica(2007). Texten är på engelska.
Leif Elggrens hemsida
